Har hon rätt i att känna sig sviken av Sverige?

Läget i Afghanistan har under många år varit ansträngt. Sedan 2006 avråder därför svenska utrikesdepartementet från resor till Afghanistan.

Trots denna avrådan från svenska staten till sina invånare, reser varje år många från Sverige till Afghanistan. Inte sällan är det, såklart, personer med anknytning till landet genom familj och släkt. Således delvis förståeligt.

Ikväll rapporterar Aftonbladet om Sara, 37 år, som sedan flera år verkar som biståndsarbetare i Afghanistan. Detta trots reseavrådan. Tappert och hedervärt, kan man tänka. Det gör jag. Vi behöver fler som vågar ställa upp och hjälpa till när det är tufft.

Den 5 augusti i år uppmanade svenska utrikesdepartementet samtliga svenskar i Afghanistan att omedelbart lämna landet. En så stark uppmaning är sällsynt.

Sara valde att inte hörsamma detta och struntade i den starka och väldigt tydliga uppmaningen från svenska staten, där hon (som jag förstår av Aftonbladet) är medborgare.

Nu har talibanerna, 10-11 dagar senare, tagit över makten i Afghanistan (vilket de flesta av oss såg komma) och Sverige har evakuerat all ambassadpersonal. Sara är orolig och vill nu ta sig hem till Sverige. Det finns dock inga kommersiella flyg från Afghanistan under nuvarande förhållanden. Det fanns däremot när svenska UD uppmanade alla svenskar att lämna landet den 5 augusti.

Sara har nu vänt sig till utrikesdepartementet och vill ha hjälp hem. Hon vill att svenska skattebetalare ska ombesörja hennes specialtransport hem till Sverige. Detta trots att hon själv ignorerade uppmaningen om att lämna landet redan den 5 augusti. Men nu vill hon att Sverige ska stå för hemresan.

UD har svarat att hon i detta fall har eget ansvar, eftersom hon inte följt den skarpa uppmaningen om att lämna landet som utfärdades 5/8.

Hon känner sig sviken av Sverige.

Vad tycker ni om detta? Har hon rätt i att känna sig sviken? Hur känner ni? Borde UD rycka in och ordna med transport?